Tecken, tecken och ännu fler tecken

Här sitter jag och pluggar kinesiska skrivtecken. Eller rättare sagt: jag satt och pluggade. Nu håller jag paus ett tag och tänker skriva ett inlägg om de orientaliska krummelurer som används för att skriva kinesiska och som verkar helt omöjliga att lära sig för den som aldrig lärt sig några. Dessa tecken, som må hända ser konstiga ut, är väldigt intressanta och är faktiskt inte bara några ihopslängda streck som ska betyda någonting; faktum är att de är väldigt sinnrikt konstruerade.

Om man ska sönderdela ett tecken så långt det går får man till slut åtta stycken grundstreck, som kan varieras på lite olika vis. Varje kinesiskt tecken består alltså av en kombination av dessa åtta grundstreck som var för sig inte betyder någonting alls.

Själva tecknen delas in i olika grupper. Tvärtemot vad många tror är inte varje tecken en avbildning av det som tecknet betyder. Bara cirka 5% av alla tecken är tecken som avbildar något, som till exempel 木 mù, som betyder träd, och 山 shān, som betyder berg. Dessa liknar, eller snarare liknade för cirka tvåtusen år sedan då man började skriva ner det kinesiska språket, det som de står för. Andra liknande tecken är 人 rén, människa; 天 tiān, himmel, som är en bild av en människa med utsträckta armar som står under ett streck som symboliserar just himlen.

Det finns även tecken som försöker avbilda abstrakta koncept, så som 上 shàng, ovanför/upp och 下 xià, nedanför/ner. En annan grupp av tecken är de som är sammansatta av andra tecken för att skapa en ny betydelse. Tecknet för tidigt, 早 zǎo, är en bild av en sol som stiger upp ovanför horisonten. Tecknet för följa efter, 从 cóng, är en bild på två människor som just följer efter varandra.

Sist kommer vi till de mest spännande tecknen, nämligen de som består av två delar. Dessa utgör cirka 95% av alla kinesiska tecken, och avbildar inte det de står för, utan består av en så kallad radikal, som står för vilket ska vi kalla det tema som tecknet tillhör, och en andra del som kallas fonetikum och som säger ungefär hur tecknet ska uttalas. Ett exempel på ett sådant tecken är 鲸 jīng, val. Detta tecken består av radikalen 鱼 yú, fisk, och fonetikumet 京 jīng, huvudstad. Alltså kan man, om man känner till både radikalen och fonetikumet, klura ut att tecknet 鲸 står för något som har något att göra med begreppet fisk och uttalas ungefär som jīng. På så vis är inte tecknen helt intetsägande.

Det är inte heller så att varje ord består av endast ett tecken. Så var fallet i den klassiska kinesiskan som talades för tvåtusen år sedan, men ord som var olika till uttalet då uttalas likadant idag och därför består de flesta orden i mandarinkinesiskan av två eller fler tecken. Till exempel består 天气 tiānqi, väder, av tecknen för himmel och luft. Ordet för kines, som uttalas zhōngguórén, består av tecknen 中, mitten; 国, rike; och 人, människa.

Nu ser jag att det här inlägget blev väldigt långt, men jag hoppas att jag bidragit med ökad förståelse för det kinesiska språket. Om någon orkar läsa allt, det vill säga. Jag avslutar nu det hela med att visa en bild på de sextioåtta tecken jag lärt mig hittills.







Kommentarer
Postat av: Elin

Nu kan jag kinesiska! .. nästan ;]

2010-09-15 @ 15:43:15
URL: http://glasartad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback