Inuti nötskalet.

Nu har jag snott Idas dator och skriver ett snabbt litet inlägg. Här sitter jag alltså i en bil på väg till Uppsala, jippie. Ju st nu är det kaffepaus och jag vaktar bilen eftersom att jag är för trött för att gå och köpa något.

Idag gör jag många saker för sista gången. Jag  har ätit den sista middagen, tagit det sista fikat, och snart ska jag även äta den sista kvällsmaten här hemma. Sedan blir det den sista gången jag tittar på tv här hemma, och den sista gången jag sover i min säng. Visserligen kommer jag göra alla dessa saker igen, men i vart fall inte på några månader.

Imorgon blir det uppstigning tidigt. Jag ska hinna äta frukost, duscha och packa ner de allra sista sakerna innan jag ska möta upp med Ida och hennes föräldrar. Sen ska vi sitta i en bil i tio timmar, minst. På söndag ska vi ta en titt på vår lägenhet som vi ska flytta in i i november, och på måndag kväll har jag min första föreläsning. Jag kommer ha fullt upp, helt enkelt. Förhoppningsvis kommer jag ha tillgång till internet någon gång i början på nästa vecka, så fram tills dess blir det nog inga mer inlägg här på bloggen.

Snart börjar alltså mitt Uppsalaäventyr, och jag klagar minsann inte. Äntligen blir det lite spänning i vardagen! Hoppas bara att jag har packat ner allt jag behöver och inte glömt något...

Jag testade precis en av våra hemmaoldade chilifrukter, det var spännande det! Eller ja, den första chilin visade sig vara en paprika i chilikläder; gissa om jag, med smaklökarna ihopskrumpna av förväntan på eldig chilihetta, blev förvånad när den smakade sött i stället för starkt! Men god var den, och den ska få pryda min macka ikväll.

Hursomhelst var det ju chili jag ville smaka, så efter ett nytt besök i växthuset satte jag tänderna i en riktig chili, och det kändes minsann på tungan. Jag vill passa på att ge mig själv en liten eloge för att ha kommit på iden att smaka en liten bit först, det var smart tänkt Otto. Annars hade jag nog inte kunnat smaka något mer idag.

Denna kulinariska chiliupplevelse väckte idén här hemma om en kryddig köttfärsgryta till middag imorgon med hemmaoldade tomater, paprikor och chilifrukter i. Den ska nog kunna värma oss i höstkylan.

 

 

Huvva, vilka stormvindar det blåser idag! Just nu känns det som om det sista av sommaren håller på att blåsa bort; det märks att det börjar dra ihop sig till höst. Inte helt mig emot faktiskt; jag tycker om alla årstider. Den regniga och blåsiga hösten kan vara trevlig med sin klara luft och sina färgglada träd. Den kan också vara riktigt mysig, speciellt när man kurar ihop sig inomhus med en filt och en kopp te och hör hur det blåser ute. Fullt lika mysigt är det kanske inte när man måste gå ut i ovädret, vilket påminner mig om att jag måste köpa ett paraply när jag väl är på plats i Uppsala.

Hemma har jag dock inte suttit och lyssnat på blåsten idag. Däremot åkte vi till mormor och morfar, sista gången på ett tag för mig, och som vanligt blev vi bjudna på en riktigt god söndagsmiddag, efterrätt inkluderad, även fast det bara är onsdag idag. Precis som så många gånger förut åkte vi hem med mer än vad vi hade när vi åkte dit, men jag ska inte klaga. Faktum är att lite överbliven bruléepudding just nu ligger i kylskåpet och väntar på att bli uppäten, mums!

Idag hälsade jag och mina föräldrar på hemma hos Ida, och blev, inte helt oväntat, bjudna på fika. Gott! Men tro det eller ej, det var inte bara för fikat vi var där, utan även för att ta en titt på husvagnen. Vi stuvade in min packning, vilket betyder att jag nu bara har gamla, fula kläder att tillgå här hemma, och så jag fick en ordentlig genomgång av husvagnen, som verkligen inte är särskilt liten och dessutom fullt utrustad allt vi någonsin kan behöva, som till exempel en helt fantastisk äggskivare. Säg den som inte behöver en sådan. Oss ska det minsann inte gå någon nöd på!

Kvällen tillbringade jag framför tvn. Tack, tack, tack tv4 för att ni sänder Fångarna på fortet igen! Håren reser sig på min kropp varje kväll nu när jag åker på en nostalgitripp till Fångarna på fortet-introt. Ett härligare intro får man leta länge efter. Efter denna resa tillbaka till mina barndomsminnen väntade en halvtimme med Time Out. Som vanligt kiknade jag av skratt i soffan. En mycket lyckad dag den här, det gillar vi.

På lördag bär det iväg till Uppsala! Med skräckblandad förtjusning förbereder jag mig dels för att börja plugga kinesiska på universitetet, dels för att överleva i en husvagn tillsammans med Ida i två månader. Det är frågan vilket som är värst. Fast om sanningen ska fram så tycker jag faktiskt att alltihop är väldigt spännande!

Imorgon ska jag hem till Ida och titta på husvagnen och lasta in en hel del saker i den, eftersom att vi åker tidigt på lördag morgon. Därför har jag nu i stort sett packat klart, och jag undrar i mitt stilla sinne hur vi i hela friden ska få plats med att både förvara alla våra saker i husvagnen samt samtidigt bo i den. I värsta fall får jag kanske sova i ett tält brevid! ;P

Nedan följer några bilder på all min packning. Nu ser det i alla fall inte lika mycket ut som det gjorde innan idag innan allt blev nedstoppat i kassarna.

Jag var precis ute och fotograferade månen. Detta är något jag försökt mig på flera gånger, oftast med samma halvtaskiga resultat. Jag skyller på att det är svårt att trixa ihop en digitalkamera och en tubkikare, men kanske är jag bara en dålig fotograf. Eller så var det mina händer som skakade för mycket; jag menar, visst börjar det bli höst, men när det bara är 14C ute såhär en augustikväll så tar naturen ut glädjen lite väl långt i förtid kan man tycka. Nåja, jag fick i alla fall någon bild som duger.

Slutligen till dig som fortfarande inte är övertygad om min fotografiska talang: när fotograferade du senast något på 384 392 kilometers håll? Nej just det.

En blogg med endast ett inlägg är ingen riktig blogg, men en blogg med två inlägg är i alla fall på väg. Därför finns det här inlägget, som nu råkar handla om ett av mina tidsfördriv, nämligen skrivandet av små dikter som oftast inte blir mer än några ord hastigt skrivna på ett papper sådär på måfå. Vad som provocerar fram dessa små intetsägande stycken text är allt som oftast en gåta, men den dikt jag nu ska dela med mig av komponerade jag ihop sent en kväll efter att ha ätit en banan. Inte undra på att den blev som den blev.


Bananen
Denna frukt
Dess smak, dess lukt
Dess gula bukt
Förpackad och klar
Jag klär av den bar
Och äter den

Jag har länge funderat på att starta en blogg, men eftersom jag inte haft mycket att skriva om har det helt enkelt inte blivit av. När jag nu ska börja plugga på Uppsala universitet om lite mer än en vecka, ett halft Sverige ifrån mitt hemtrevliga Skåne, känner jag att det är rätt tillfälle att starta en blogg. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för en människa, är det inte så man säger?

Det här kommer alltså bli bloggen om mitt liv och min vardag, bloggen om sådant som intresserar mig och antagligen en hel del annat också. En ganska spartan blogg för tillfället; jag må ha lätt för att lära mig språk, men html-kodning är verkligen rena grekiskan för mig. Men den som lever han lär, och så även i mitt fall. Hoppas jag.

Så välkommen du därute, välkommen till min blogg, mitt egna lilla fejs ut mot cyberrymden! Kika in då och då, för inuti nötskalet döljer sig kanske mer än du tror. ;]