Inuti nötskalet.

Kom hem det gjorde vi till slut, Ida och jag, även om vi inte var framme i Helsingborg vid den beräknade tidpunkten utan en, två, eller ja faktiskt tre timmar senare. Samtidigt hade vi tur för som det ser ut nu verkar tågtrafiken vara ett enda stort kaos! Men som sagt, hem kom vi och jag njuter av att vara hemma i huset på kullen, idag stod julskinka och grönkål på menyn och imorgon är det julafton, snacka om att tiden går fort! Nu ska jag gå och lägga mig i min djungel till rum, gonatt!

Just nu sitter Ida och jag på tåget till Göteborg. Trots att vi släpade oss upp ur våra sängar vid klockan fem imorse är jag förhållandevis pigg, och det har inte skett några större missöden än så länge. Tåget är emellertid cirka tjugo minuter försenat, så antagligen kommer vi missa tåget till Helsingborg. Vi får hoppas att vi får plats på ett annat tåg och att vi kommer hem inte allt för sent.

Snart är allting här i lägenheten fixat och imorgon bär det av hem till Skåneland! Vi ska upp tidigt, för tåget lämnar Uppsala vid klockan sju. Därefter åker vi till Stockholm, bytar tåg, åker till Göteborg, bytar tåg, och sen är vi nästan hemma. Beräknad ankomstid är vid halvtvåtiden imorgon eftermiddag, men med tanke på hur det brukar bli med tågresor här i Sverige på vintern så räknar vi med att bli försenade. Desto skönare blir det när vi väl är framme, kanske.

Idag agerar jag hemmafru. Ida har gått och blivit sjuk såhär lagom till att vi ska åka hem, och dessutom måste hon plugga till sin tenta på måndag, så jag får sköta merdelen av det som ska fixas innan hemfärden. Jag klagar emellertid inte, bättre att ha något att göra än att vänta på att tiden ska gå.

Jag har alltså sprungit och köpt bröd så att vi överlever fram till på tisdag och en timer så att det inte ska se helt obebott ut här när vi är borta. Sen har jag också skottat snö och diskat och tillsammans har vi hjälpts åt att tvätta sängkläder och städa lägenheten så att den nu är kliniskt ren. Nära på i alla fall. Nu återstår det bara att bädda rent i sängen, laga mat och sedan diska lite till, därefter kan jag pusta ut.

Nu är sista tentan avklarad! Jag kom, jag skrev, jag lämnade in. Ingen panik och ingen tvekan. Så borde alla tentor gå! Hursomhelst är jag väldigt nöjd, klockan är bara fem i tio och jag har redan skrivit en tenta och skottat snö, det känns lyckat. Men det bästa av allt är såklart att jag har jullov nu, tjohej vad skönt det är!

Nu har jag varit ute ii snöstormen och kollat in skrivsalen där jag ska börja skriva min sista tenta klockan åtta imorgon. Det var lätt som en plätt att hitta dit, och det tog bara tjugo minuter till fots, så nu behöver jag inte oroa mig för att gå vilse imorgon bitti och jag kan sova ända till tjugo i sju, skönt!

Jag har även, efter önskemål av Ida, skottat bort all snö på gången ut till gatan och den delen av gatan som vi ansvarar för, så nu firar jag med en god och nyttig tallrik havregrynsgröt. Smaskens!

小李是一个跟他母亲和他哥哥住在中国的小男孩子。他很想买个收音机，就可以跟他的最好的朋友听音乐，可是他母亲说前不够。小李总是很忙，天天在城里卖报，可是因为他很不高所以没有很多人看他，没有很多人买。现在为这见事在家里做一个飞机。打算坐那个飞机到日本去。小李知道日本在中国的东边儿,听说日本人也很好人也很有前。一定要买他卖的报，就可以回中国买那个收音机。只有一个小问题：日本人也不会说中文也不会看他卖的报。。。

Xiǎo Lǐ shi yíge gēn tā mǔqin hé tā gēge zhù zài Zhōngguó de xiǎo nánháizi. Tā hěn xiǎng mǎi yíge shōuyīnjī, jiù kěyǐ gēn tā zuì hǎo de péngyou tīng yīnyuè, kěshi tā mǔqin shuō qián bú gòu. Xiǎo Lǐ zǒngshi hěn máng, tiāntiān zài chéngli mài bào, kěshi yīnwei tā hěn bù gāo, suǒyǐ méi yǒu hěn duō rén kàn tā, méi yǒu hěn duō rén mǎi. Xiànzài wèi zhèijiàn shì zài jiāli zuò yíge fēijī. Dǎsuàn zuò nèige fēijī dào Rìběn qù. Xiǎo Lǐ zhīdao Rìběn zài Zhōngguó de dōngbianr, tīngshuō rìběnrén yě hěn hǎo rén yě hěn yǒu qián. Yídìng yào mǎi tā mài de bào, jiù kěyǐ huì zhōngguó mǎi nèige shōuyīnjī. Zhǐ yǒu yíge xiǎo wèntí: rìběnrén bú huì shuō zhōngwén yě bú huì kàn tāde bào...

Lille Li är en pojke som bor i Kina med sin mamma och sin äldre bror. Han vill väldigt gärna köpa en radio; då skulle han kunna lyssna på musik med sin bäste vän, men hans mamma säger att de inte har tillräckligt med pengar för att köpa en. Lille Li har alltid mycket att göra, varje dag säljer han tidningar i stan, men eftersom att han är mycket kort vill ser inte många honom, och inte många köper hans tidningar. På grund av detta konstruerar han nu ett flygplan hemma; han planerar att flyga det till Japan. Lille Li vet att Japan ligger öster om Kina och han har hört att japanerna är både mycket trevliga och mycket rika. Självklart kommer de att köpa hans tidningar, och då kan han återvända till Kina och köpa den där radion. Det finns bara ett litet problem: japaner kan inte prata kinesiska, och inte heller läsa tidningarna som han säljer...

Ovanstående anekdot är ett bevis på att man faktiskt kan ha kul samtidigt som man pluggar. Igår skrev jag den här lilla berättelsen på kinesiska för att öva inför tentan, och kul hade jag. Med en så spännande handling skulle jag kanske kunna bli författare ändå, vem vet?

Nej, skärpning på mig nu. Det har varit alldeles för lite aktivitet här på bloggen den senaste månaden, och detta ska få ett slut. Nu ska jag ta och rycka upp mig och skriva oftare, det kan ni ta och skriva upp!

Så vad har jag haft för mig egentligen? Tja, sedan det sista inlägget har jag haft fullt upp med att plugga inför de återstående tentorna. Till min stora förvåning och lättnad var kultur- och historiatentan mycket enklare än vad jag trodde att den skulle vara, och den muntliga gick också bra, verkade det som i alla fall. Nu är jag inne på slutspurten och repeterar tecken och kinesisk grammatik, för i måndags hade jag min sista lektion och på fredag har jag min sista tenta, sedan väntar friheten!

Samtidigt kämpar jag med att få läsa de kurser jag vill till våren, för nu har jag bestämt mig att fortsätta plugga kinesiska; det går ju rätt bra ändå! Samtidigt vill jag hitta på något nytt så jag har även tackat ja till en liten kurs i färöiska som jag kommit in på, det kan ju vara intressant! Problemet är det att jag inte hade sökt in till kinesiskan i vår egentligen, och nu när jag har gjort en sen anmälan så vet jag inte om färöiskan kommer att strykas på grund av att man bara kan bli antagen till ett visst antal poäng, men på något vis ska jag lösa det!

Nu närmar sig i alla fall julen och någon månads vila från studierna; tidigt på tisdag morgon bär det av mot Skåneland. Det ska verkligen bli härligt att komma hem och träffa alla där hemma! Mest saknad av alla är min katt, hur man nu kan sakna ett sådant litet bitskt monster. Borta bra men hemma bäst, så är det helt enkelt. :)

Nu väcker jag min blogg från sin vinterslummer med ännu ett litet inlägg. Idag begav jag mig på en liten upptäckfärd utanför stan, och fast det var kanske -15 grader ute så knallade jag på och var borta i två timmar. Hela vägen till Gamla Uppsala med sina gravhögar och sin gamla kyrka gick jag, och sedan tillbaka igen. Det var riktigt skönt, helt vindstilla och solen sken. Underbart!

När jag kom hem gjorde jag mig en portion havregrynsgröt och sedan dök jag ner i mina böcker igen. Här pluggas det förstår ni. På lördag har jag tenta i Kinas historia och kultur, jag hoppas verkligen att jag klarar den! Sen väntar en tenta i praktisk språkfärdighet på tisdag, som i stort sett går ut på att jag ska sitta och pladdra kinesiska med min lärare. Hur ska detta gå egentligen?

Och till sist för er som undrar: sockerkakan blev omåttligt god! Nästan i alla fall.

Ikväll är jag glad, riktigt glad! Trots att jag egentligen inte har någon aning alls om vad jag egentligen vill göra i framtiden fullkomligen sprudlar jag av livsglädje just nu. Livet är underbart och det känns som om jag kan göra vad som helst, världen ligger för mina fötter! Nu ska jag minsann baka en sockerkaka även fast det är mitt i natten, bara för att jag kan! Tjohopp!

Nu ikväll gick Ida och jag och såg filmen "Cornelis", som kanske inte så förvånansvärt handlade om Cornelis Vreeswijks liv. En mysig film med en skrämmande lik skådespelare i rollen som Cornelis. Rekommenderas!

Nu verkar det som om vintern verkligen har kommit till Uppsala. Bara för några veckor sedan satt det fortfarande löv med höstens alla färger på träden här utanför huset, men nu har det har varit kallt i flera dagar - igår när jag gick till universitetet var det tio minusgrader - och idag vid middagstid började det snöa. Nu närmar sig klockan sex och det snöar fortfarande. Enligt klart.se kan vi få så mycket som 10-20 cm snö. Vart tog hösten vägen egentligen? Blåser som sjutton gör det också.

Trots det rådande snökaoset var jag, Jaakko och Ida precis på ett konditori här i närheten. Mysigt värre. Imorgon åker Jaakko hem och allt blir som vanligt igen. Vanligt och tråkigt. Det är verkligen roligt när någon kommer och hälsar på. Jag kollade på almanackan innan och det är bara sex veckor kvar tills jullovet, tiden har gått otroligt fort! Trots detta har jag tre tentor kvar att göra, och de ligger så lägligt placerade den fjärde, sjunde och sjuttonde december. Här ska det pluggas!

Till er som undrar vad jag, Elin, Ida och Jaakko har hittat på under den gångna veckan så lovar jag att jag ska berätta allt snart. Ge er till tåls!

Jag måste berätta hur kul jag hade igår. Det är helt otroligt vad kul det kan vara att lura folk. Det gick till såhär: Jag satte upp mitt hår i en hästsvans mitt på huvudet, drog till det lite och borstade fram en frisyr som såg övertygande ut framifrån, tog en bild med min webbkamera, bytte visningsbild på Skype och väntade. Det dröjde inte länge förrän mitt första offer dök upp. Míriel från Argentina fick syn på bilden och blev helt förstörd hur jag kunde ha klippt mitt hår så. Jag fick mig en ordentlig utskällning på spanska och jag skrattade så att jag höll på att kikna.

Efter detta försökte jag lura Peter, men jag undrar om han blev lurad eller inte. På sitt vanliga Petervis sade han bara "jävla pyssling" och sen var det inte mer med det. Jag försökte även lura Jaakko men utan större framgång då han hade sett mig tidigare på dagen med mitt vanliga hår. Typiskt.

Förvånad blev jag när jag lyckades lura mina föräldrar, det var kul! "Jag blev så trött på det, så jag bara klippte det rakt av!" sa jag, och de gick på det! Tänk att man har så lättlurade föräldrar.

Jag lurade även Agustina, även hon från Argentina, men hon var lite smartare och sa att jag skulle visa mig i webbkameran. Snabbt sprang jag iväg och fixade håret igen, och hon gick på det ända tills Ida drog lite i mitt hår så att det hamnade på snedden och såg väldigt fejkat ut. Typiskt Ida, hon ska då alltid förstöra det roliga.

Mitt sista offer var Elin, men jag visste redan från början att jag inte skulle kunna lura henne, hon känner mig allt för väl och vet att jag aldrig skulle klippa av håret bara sådär.

Så gick det alltså till igår, och jag har inte skrattat så mycket på länge. Nu sitter jag här med en kopp kaffe. Helt otroligt, jag som inte ens tycker om kaffe. Ni som undrar hur det gick på tentan så kan jag meddela att det nog gick alldeles utmärkt. Det tog en timme och var inte särskilt svårt, så jag är nöjd.

Nedan följer två bilder på mig och min nya frisyr, kanske borde jag klippa mitt hår så ändå? Kvaliteten är dålig eftersom att jag tagit bilderna med webbkameran.

Det är en aning tyst här på bloggen för tillfället, och detta av den simpla anledningen att jag inte har haft något att skriva om, och också att jag de senaste två veckorna har haft lektioner eller föreläsningar varje dag. Detta har varit slutspurten inför vår första tenta, som vi har imorgon, och min hjärna är nu fylld till bristningsgränsen med tecken och kinesisk grammatik. Här ska det skrivas tenta! Något som dock dämpar min entusiasm är att jag måste befinna mig i en skrivsal som jag aldrigt varit i på andra sidan stan klockan åtta i morgon bitti. Det blir härligt när mobilen tjuter mig i örat klockan sex, jippi. Sen blir det till att kasta i sig frukost och springa iväg till bussen. Det skulle inte förvåna mig om den är sen, bara för att djälvas med mig.

Nåja, när tentan väl är över väntar en vecka helt utan lektioner. Under detta höstlov som man egentligen inte har på universitetet kommer Elin och Jaakko på besök, det ska bli så roligt att få träffa dem igen! Det känns allt lite tomt här nu när ingen har kommit på besök på några veckor, så det är på tiden att någon kommer och hälsar på. Troligen kommer det att se ut som en krigszon här när de åkt hem igen, för värre busfrön får man nog leta efter. Men som Konfucius sa: 有朋自远方来，不亦乐乎？ You peng zi yuan fang lai, bu yi le hu? Är den inte en stor fröjd, när vänner långt bortifrån kommer på besök?

Det är inte många ord i kinesiskan som liknar något svenskt ord, vilket förstås är kul men samtidigt så kan man inte åka snålskjuts på "internationella ord" som till exempel operation, litteratur eller just internationell. Ett så vanligt ord som buss (på engelska buss, på spanska autobus, på tyska Omnibus, på finska bussi, på rysska автобус avtobus och till och med på japanska バス basu) heter på kinesiska något så annorlunda som 公共汽车 gōnggòngqìchē. Det kluriga med kinesiskan, som också gör det extra roligt att lära sig nya ord, är att kineserna alltså gärna skapar sina egna ord istället för att låna in dem från något annat språk. Bus på kinesiska betyder ungefär allmän ångvagn. Ordet radio som heter ungefär likadant på många andra språk heter 收音机 shōuyīnjī på kinesiska, och betyder maskin som fångar in ljud.

Några ord som är lika finns det trots allt. Av de jag vet inte hur många orden jag har lärt mig fram till idag är det endast tre som låter ungefär som de gör på svenska eller andra europeiska språk. För någon månad sedan fick vi lära oss ordet för kaffe, som heter 咖啡 kāfēi. Kanske var kineserna bara lite trötta den dagen de stötte på kaffet för första gången och lånade orden från engelskan, jag vet inte, men så svårt skulle det ju inte vara att komma på något fiffigt namn för det när man nu ändå ska hitta på en massa egna ord. Fast man kunde ju förstås inte kalla det svart te, för såndant finns ju redan.

I alla fall, i förrgår fick vi lära oss ordet för öra, som av en tillfällighet råkar heta 耳 ěr (och uttalas typ ör). Idag lärde vi oss vad mango heter, och oj, det var ju faktiskt likt svenskan! Mángguǒ 芒果 heter det visst. Så några ord som man kan känna igen finns det faktiskt, men för det mesta måste man helt enkelt nöta in helt nya ord. Fast det är det som lite är charmen med kinesiskan, tycker jag i alla fall.