Onödigt vetande
Det är inte många ord i kinesiskan som liknar något svenskt ord, vilket förstås är kul men samtidigt så kan man inte åka snålskjuts på "internationella ord" som till exempel operation, litteratur eller just internationell. Ett så vanligt ord som buss (på engelska buss, på spanska autobus, på tyska Omnibus, på finska bussi, på rysska автобус avtobus och till och med på japanska バス basu) heter på kinesiska något så annorlunda som 公共汽车 gōnggòngqìchē. Det kluriga med kinesiskan, som också gör det extra roligt att lära sig nya ord, är att kineserna alltså gärna skapar sina egna ord istället för att låna in dem från något annat språk. Bus på kinesiska betyder ungefär allmän ångvagn. Ordet radio som heter ungefär likadant på många andra språk heter 收音机 shōuyīnjī på kinesiska, och betyder maskin som fångar in ljud.
Några ord som är lika finns det trots allt. Av de jag vet inte hur många orden jag har lärt mig fram till idag är det endast tre som låter ungefär som de gör på svenska eller andra europeiska språk. För någon månad sedan fick vi lära oss ordet för kaffe, som heter 咖啡 kāfēi. Kanske var kineserna bara lite trötta den dagen de stötte på kaffet för första gången och lånade orden från engelskan, jag vet inte, men så svårt skulle det ju inte vara att komma på något fiffigt namn för det när man nu ändå ska hitta på en massa egna ord. Fast man kunde ju förstås inte kalla det svart te, för såndant finns ju redan.
I alla fall, i förrgår fick vi lära oss ordet för öra, som av en tillfällighet råkar heta 耳 ěr (och uttalas typ ör). Idag lärde vi oss vad mango heter, och oj, det var ju faktiskt likt svenskan! Mángguǒ 芒果 heter det visst. Så några ord som man kan känna igen finns det faktiskt, men för det mesta måste man helt enkelt nöta in helt nya ord. Fast det är det som lite är charmen med kinesiskan, tycker jag i alla fall.
Några ord som är lika finns det trots allt. Av de jag vet inte hur många orden jag har lärt mig fram till idag är det endast tre som låter ungefär som de gör på svenska eller andra europeiska språk. För någon månad sedan fick vi lära oss ordet för kaffe, som heter 咖啡 kāfēi. Kanske var kineserna bara lite trötta den dagen de stötte på kaffet för första gången och lånade orden från engelskan, jag vet inte, men så svårt skulle det ju inte vara att komma på något fiffigt namn för det när man nu ändå ska hitta på en massa egna ord. Fast man kunde ju förstås inte kalla det svart te, för såndant finns ju redan.
I alla fall, i förrgår fick vi lära oss ordet för öra, som av en tillfällighet råkar heta 耳 ěr (och uttalas typ ör). Idag lärde vi oss vad mango heter, och oj, det var ju faktiskt likt svenskan! Mángguǒ 芒果 heter det visst. Så några ord som man kan känna igen finns det faktiskt, men för det mesta måste man helt enkelt nöta in helt nya ord. Fast det är det som lite är charmen med kinesiskan, tycker jag i alla fall.
Kommentarer
Trackback